A Streetcar Named Desire

Förr i tiden representerades förste älskaren-typer i filmer ofta av långa, stiliga herrar i oklanderlig kostym och sidbena. Exempelvis Gary Cooper, Cary Grant och Clark Gable. Stereotypt så det förslog, ja, de hade ju till och med liknande namn.

1951 hände något. En manlig sexsymbol av ett helt nytt snitt inom filmen dök upp. Brutal, oborstad och primitiv var och förkroppsligades av Marlon Brando i filmen A Streetcar Named Desire. Namnet var Stanley Kowalski. Smaka på efternamnet: KOWALSKI. Polskt. Rätt långt från Cooper, Grant, Gable och andra WASP-namn.

Kvinnliga biobesökare kanske gillade den traditionelle gentlemannen på vita duken, men Stanley Kowalski väckte känslor som inte fått utlopp vid biobesök. Den macho arbetarkille var ett brutalt svin och en rå sälle – och kvinnorna älskade det.

Jag dock förstått att Brandos sexighet som Stanley Kowalski står sig fortfarande, nu nästan 60 år senare. Och visst, man kan ju faktiskt begripa att han har något. Blicken säger allt.

Jag vet inte kvinnorna i filmen betraktades som heta i början av 50-talet, men när man numera ser filmen så framstår knappast Vivien Leigh och Kim Hunter speciellt foxy. I alla fall inte för mig. De har knappast åldrats med samma lysande resultat som Brandos karaktär (ja, definitivt inte Brando själv alltså).

Filmen är att rekommendera. Dels för att den är en bra film som man ”ska” ha sett, dels för att man får tillfälle att begrunda vad många kvinnor anser vara en väldigt attraktiv man, även om många inte skulle våga erkänna det.

Det har gjorts en svensk version av A Streetcar Named Desire. En tevefilm från 1981 som heter Linje Lusta. Jag har inte sett den, men jag har tagit en titt på rollistan. Det första man undrar är ju vem som spelar Stanley Kowalski.

Mikael Persbrandt är ju på många sätt ett uttjatat namn; han har ju dykt upp i lite väl många roller de senaste åren. Det är ändå svårt att komma ifrån att han troligen skulle kunna göra en mycket bra Stanley. Men han var för ung 1981. Örjan Ramberg kanske? De rykten som går om honom går ju ut på att han på sätt och vis har varit en hustyrann av Stanley Kowalskis kaliber. Men nej, det är inte han.

Stanley Kowalski spelas av Krister Henriksson! Som sagt, jag har inte sett Linje Lusta men jag sticker ändå ut hakan och påstår att Henriksson rimligen inte kan ha gjort i någon lyckad Stanley. Vi snackar om morfar till Tsatsiki i barnfilmen ”Tsatsiki – Vänner för alltid”. Vi snackar om mannen som gör den redan stentråkige Ystad-snuten Kurt Wallander ännu tråkigare.

Att döma ut en film innan man sett den är dumt, men jag tycker antagandet att Krister Henriksson gör en usel Kowalski inte känns som någon vild gissning. Jag lovar att be om ursäkt om jag har fel.

På tal om detta har faktiskt ännu en oväntad person gjort sin tolkning av Kowalski. En visserligen mycket kort sådan, men ändå. Det är Elaine i Seinfeld som här brölar ”Stella!” på ett sätt som – trots att det inte är lika hjärtskärande som Brandos vrål – ändå faktiskt gör den korta och kärnfulla repliken rättvisa.

Och här är originalet. Se Brando vråla efter sin älskade Stella efter att hon flytt hemifrån för att han slogs och härjade så djävligt. Länk

Stella! Stella!!! STELLLLLAAAA!!!